IQ-skalor

Samtliga IQ-skalor använder 100 som genomsnittsvärde för personer i samma ålder som den testade personen. Däremot måste det till att börja med skiljas mellan kvot-IQ och avvikelse-IQ.

Kvot-IQ bygger på formeln 100*mental ålder/biologisk ålder. För väldigt unga barn kan detta resultera i ett IQ-mått långt över 200. Måttet blir däremot missvisande för t.ex. personer över den ålder där personerna i normeringsgruppen presterade som bäst i råpoäng på det underliggande testet.

Avvikelse-IQ är det som nästan uteslutande används numera. Den beräknas inte längre som en kvot, men namnet har hängt kvar. Däremot kan det argumenteras för att det därmed är onödigt att skriva ut ordet "intelligence quotient" eller "intelligenskvot" istället för att använda förkortningen. Därmed blir också frågan om det tillför något att använda försvenskningen IK, då IQ även i Sverige är det mest använda begreppet och som leder till minst missförstånd.

Standardavvikelser (SD=Standard deviations) utgör grunden i avvikelse-IQ (deviation IQ). Hur många IQ-poäng som utgör en standardavvikelser kan variera mellan olika tester, varför IQ lämpligen anges med en efterföljande parentes som anger vilken standardavvikelse som använts, exempelvis IQ 130 (SD=15), som är gränsen för att få bli medlem i Mensa. Detta är detsamma som IQ 148 (SD=24), i och med att båda ligger två standardavvikelser upp från medelvärdet 100.

Beräkningen av avvikelse-IQ görs genom att z-värdet (differensen mellan ett värde och medelvärdet dividerat med standardavvikelsen) multipliceras med 15 (Weschler, sentida Stanford-Binet), 16 (tidigare Stanford-Binet) eller 24 (Catell) och adderas till 100. Är värdet under medelvärdet så kommer beräkningen också att resultera i ett värde under 100. Med ett välutformat IQ-test kan vi stoppa in råpoängen i nyss beskrivna beräkning. Eftersom avvikelse-IQ per definition är normalfördelad så går det förstås också att utifrån IQ säga hur många standardavvikelser från medel detta IQ-tal ligger, d.v.s. få fram z-värdet. Utifrån en tabell med z-värden går det att få fram hur många personer ur hela populationen som beräknas ligga över eller under detta värde.

Matematiskt används ibland specialtecken för standardavvikelser (σ) och medelvärdet (μ).